Socker

Nedre till hö: sekunderna innan sockerabstinensen slog till...

Igår tog jag för första gången med min son till finaste fiket i Kalmar. Kakelugnar, gamla spruckna tapeter, udda möbler och supergoda kakor. Hade sett fram emot det ett tag.

Vi satt och hade mysigt, smakade varandras kakor och tittade ner på folket som rörde sig nere på gatan. Efter att vi ätit upp våra kakor utbröt en verbal fajt över huruvida vi skulle införskaffa mer kakor eller inte och till sist fick jag dra upp honom från pladask-på-magen-ställning från golvet och bära honom därifrån. Good times.

Det är tur att dessa små utbrott är snabbt övergående och mest avbrott i en utav de roligaste perioderna hittintills. Men ibland önskar jag att de kunde hållas inom hemmets fyra väggar. Finns ju inget som får en att känna sig så misslyckad som förälder som ett publikt utbrott.

Och inget som får en att smälta så mycket som ett "Förlåt" och en puss rätt på munnen.