Väskpysslet

Jag köpte en väska innan jul. Gillade knogjärnshandtaget med alla detaljer, men kände att ormmönstret inte riktigt kändes rätt. Så jag införskaffade silverfärg och en massa glitter för att piffa till den, inspirerad av den här damens nyårsskor.

Tejpade metalldetaljerna med maskeringstejp och målade först allt med allmogefärgen. Sedan använde jag lack för att få glittret att fästa och håller fortfarande på att lacka, lacka, lacka för att så minimalt av glittret som möjligt ska släppa vid användning. Så jäkla nöjd!

Souvenir

Glad kille i souvenirtunika från sina morföräldrar. Gissa var de varit? Och tänk hur MC Hammer han kommer se ut i sommar med de matchande byxorna!

Episkt

Gjorde de perfekta kladdkakemuffinsen i helgen. Lade krossad vit choklad på toppen. Hade dem i varmluftsugnen en stund, men tyckte att de inte fick någon färg så jag slog om till grill. Och glömde dem en liten stund, men kom ihåg dem innan de blev kolbitar. En klick kokosgrädde på toppen och...

Best. Muffins. Ever!

Anatomi

På tal om halvt uttänkta/genomförda idéer så ska jag efter städet är klart idag äntligen försöka mig på att måla om den där väskan jag tror jag nämnt för längesedan. Kommer nog blir gjort, speciellt om jag kan kombinera det med att titta på de två sista avsnitten av Party Down.

Trampdyna

Efter en månads föräldraledighet märker jag hur tiden liksom rinner mellan fingrarna när man jobbar. Saker blir halvt uttänkta, ej genomförda och uppskjutna. Man skiter i dåliga samvetet och disken och tittar istället på några avsnitt av Party Down med mannen i sitt liv. Det gäller ju att prioritera!

I helgen fick vi åka till djursjukhuset då vi upptäckte att vår katts klo växt in i trampdynan. Rejält. Sjukt att han lyckats dölja det, själv gnäller man ju för minst lilla blåmärke. Snällaste veterinären och sjuksköterskan hjälpte honom och det är tydligen inte ovanligt att äldre innekatters klor börjar växa ohämmat. Vår lilla Svante är ju trots allt drygt 14 år och kommer nu få regelbunden manikyr.

Kyla/värme

Man började dagen med att vänta först på ett tåg som inte kom, sedan på en buss som inte kom när den skulle. Man frös arslet av sig trots att man hade underställ och raggsockor på sig i sina ullfodrade kängor. Efter jobbet tog man tåget och promenerade hem från stationen och snoret frös i näsan och trots att det var så där mörkt och magiskt tyst som det bara kan vara när snön dämpar allt, hade man helst velat ha en Star Trek-transportör eller helst av allt bara stannat hemma i sängen. Man går upp för trappen och håller på att förfrysa fingrarna när man fumlar med nycklarna. Dörrren öppnas och då...

Möts man av världens finaste familj, som är superhelgpeppade och har tänt eldar i alla kakelugnarna och man blir varm på ca en halv sekund. Typ så.

Bilar

R överraskade oss på senhösten genom att veta vad de flesta karaktärerna i "Bilar" hette. Antar att det är the shit på dagis just nu, för det första han ber om på morgonen nuförtiden är sin "Blixten Akween", alltså bilen i mitten. De andra två är Bärgarn och Sally. Jag gillar hans uppfinningsrikedom.

Vaxduk

Försöker mana fram lite vårkänsla till köket med ny vaxduk. Då min lille pojk är en sölig rackare så har jag klippt till en bit av en annan vaxduk som underlägg för att inte denna duk ska bli missfärgad med en gång.

Förra året vid den här tiden fixade jag till trappstegen som jag fått av mina föräldrar. Innan var stegen vinröd och något sliten. Jag klippte till vaxduk och strök på lite lim och det har fungerat superbra!

Kläderna

Som mamma till en pojke känns barnkläderna som erbjuds hos våra budgetkedjor så grymt tråkiga. Vissa säsonger görs det svårare att botanisera på tjejavdelningen, genom att man sätter volanger och puffärm på alla plagg. Men man får plocka utav godbitarna som gott det går.

På pojkavdelningen hittar jag de skönaste byxorna med mudd, svala skjortor och farfarströjor. På tjejavdelningen letar jag efter de roligare plaggen med enkla mönster (prickar, ränder), söta tryck och gärna lite glitter. Blått, grått och pasteller, med vissa starkare accenter.

Ibland får man se möjligheterna. Som den prickiga tröjan ovan. Jag älskade den neutrala färgen i botten och de färgglada prickarna, men den hade en rosa rosett i halsmynningen. Sprätt, sprätt och helt plötsligt ser jag tröjan som jag kommer sätta på R så ofta som möjligt när våren dyker upp.

Bibbidi-bobbidi-boo

Jag har lyssnat på torra hostningar från familjens minsting hela halva natten. Och med lyssnat menar jag såklart att jag blivit hostad rakt i örat ett otal gånger i natt. Det är så tråkigt när han har så jobbigt och man själv inte kan komma på något utöver vad man redan gjort för att lindra hostan.

Men så fort morgonen kom blev saker och ting mycket bättre. Solen sken in genom fönstret, fåglarna kvittrade och vi båda brast ut i Disneysång. Nja... Men vi båda är trots natten vid gott mod, så nu ska vi göra lite roliga ärenden.